Island söker EU-medlemskap
I dag har Island överlämnat sin ansökan om att inleda förhandlingar om EU-medlemskap. Överlämnandet skedde till EU:s ordförandeland Sverige. Den isländske ambassadören lämnade ansökan, undertecknad av statsminister Jóhanna Sigurðardóttir och utrikesminister Össur Skarphéðinsson på utrikesdepartementet i Stockholm. Statsminister, tillika EU-ordförande, Fredrik Reinfeldt välkomnar Islands ansökan.
I rapporteringen låter det ibland som om det isländska EU-medlemskapet närmast skulle vara en formsak. Så är det inte alls. Det isländska parlamentet, alltinget, beslutade med 33 röster mot 28 (två avstod) att förhandlingar ska inledas. I opinionsundersökningarna finns en majoritet för att förhandla, men en majoritet är samtidigt motståndare till EU-medlemskap.
En förutsättning från Islands sida är att landet ska få behålla full kontroll över fisket. På den punkten är även de isländska EU-förespråkarna kompromisslösa. Man tänker inte dela sin stora fiskevatten med andra länder. Men håller man fast vid den ståndpunkten i Reykjavik kan man nog glömma alla tankar på EU-inträde. Bryssel kommer knappast att ge Island ett så generöst undantag.
Det är naturligtvis svårt att förutse hur förhandlingarna kommer att utvecklas, men när Island så småningom kommer ur den ekonomiska kris landet befinner sig i för närvarande betvivlar jag att de stolta islänningarna kommer att överlämna en stor del av makten över sin ö till Unionen.
Ibland spekuleras också i att Norge kommer att följa i Islands spår och lämna in en ny ansökan om EU-medlemskap. Ingenting tyder emellertid på en sådan utveckling. Motståndet mot ett EU-inträde är starkt bland norrmännen och som Senterpartiets vice ordförande Trygve Slagsvold Vedum skriver i en kommentar ändrar den isländska EU-ansökan ingenting för Norges del. Han menar dessutom att argumenten mot ett EU-inträde har förstärkts sedan den förra folkomröstningen 1994.
Jag har förståelse för om islänningar och norrmän fullt ut vill behålla sitt självbestämmande, samtidigt som jag beklagar att de nordiska länderna har valt olika relationer till EU. Men detta faktum får inte hindra ett fördjupat samarbete i Norden. De nordiska länderna har mycket att vinna på en närmare samverkan över nationsgränserna. Ett nära öst- västsamarbete i Mittskandinavien, mellan Jämtlands län och Tröndelag, har exempelvis en mycket stor utvecklingspotential.