Republikens röst i kungariket

När liberala tyckare vill angripa Centerpartiet brukar man leta fram några unkna citat från 1930-talet och påstå att dåtidens Bondeförbundet skulle ha varit nazianstruket. Det har föga med sanningen att göra. Är det något parti som medverkade till att stabilisera svensk demokrati så är det Bondeförbundet. Tack vare krisuppgörelsen (”kohandeln”) med Socialdemokraterna 1933 undanröjdes grogrunden för en svensk fascism och det demokratiska folkhemsbygget kunde fortsätta.

Detta hindrar inte att det är välkommet att historikern Anders Björnsson nu har granskat Bondeförbundets 1930-tal i boken Skuggor av ett förflutet (Sekel förlag). Han lyfter fram citat ur 1933 års grundprogram och en del extrema och olustiga uttalanden från enskilda bondeförbundare. Det viktiga är att Björnsson sätter in citaten i sitt historiska sammanhang utan att på något sätt försvara dem.

Jag har också studerat mellankrigstiden en hel del. Då har jag kunnat konstatera att det rasbiologiska tänkandet var utbrett i hela samhället. När Statens rasbiologiska institut inrättades 1921 var det en enig riksdag som stod bakom. Inititativet till de motioner -  första och andra kammaren - som resulterade i inrättandet togs 1920 av två socialdemokrater, Alfred Petrén och Wilhelm Björck. Motionen i andra kammaren kom att undertecknas av högerledaren Arvid Lindman, socialdemokraternas ledare Hjalmar Branting och ytterligare en socialdemokrat, Knut Tengdahl, Nils Wohlin från Jordbrukarnas riksförbund (som året därpå slogs ihop med Bondeförbundet) - och en rad liberaler, Jacob Pettersson, Raoul Hamilton, Knut Kjellberg och Mauritz Hellberg. När riksdagen sedan behandlade motionerna var stödet alltså totalt och det rasbiologiska institutet inrättades vid Uppsala universitet.

Det statliga institutet skickade snart ut folk som fort land och rike runt för att mäta skallar och notera begåvning, lyten, karaktärer och annat på olika grupper i vårt land. Den övergripande målsättningen var “skydd mot släktets degeneration och främjandet av goda rasegenskaper”. Institutet visade särskilt intresse för samerna. Vid den här tiden florerade rasistiska föreställningar i hela samhället, ofta riktade mot samer, judar, romer och resande (tattare).

Jag tycker att det är bra att Centerpartiet granskar sin historia. Den som söker kan emellertid finna obehagliga citat från företrädare för i princip alla politiska partier på 1920- och 1930-talen. Inte enbart Centerpartiet har därför anledning att idka självrannsakan över vad det utbredda rasbiologiska tänkandet i mellankrigstidens Sverige tog sig för uttryck i den förda politiken och i olika uttalanden från företrädare av skiftande politisk färg. ÖP kommenterar Björnssons bok på dagens ledarsida.