Ekohumanism eller nyliberalism…
Sydsvenska Dagbladet har i sommar publicerat en intressant artikelserie som visar att det inom alla partier finns olika idéströmningar. Som företrädare för Centerpartiet har jag och CUF:s Hanna Wagenius intervjuats.
Jag argumenterar för att Centerpartiet utifrån sin position i politikens centrum ska agera självständigt och driva sina traditionella hjärtefrågor miljö, decentralisering och livskvalitet. Dessutom anser jag att integritets- och öppenhetsfrågorna måste vara centrala för Centerpartiet. Min linje kan betecknas som ekohumanistisk. En något annorlunda inriktning företräder Hanna Wagenius, som uppenbarligen betecknar sig som nyliberal.
Min övertygelse är att Centerpartiets roll även på 2000-talet är att utveckla sin gröna politik utifrån sin egen identitet och sina egna politiska traditoner. Jag tror att behovet av ett tydligt decentralistiskt och grönt parti är mycket stort även på 2000-talet. Läs gärna intervjuerna i Sydsvenskan och kom med synpunkter.
August 21st, 2009 at 10:22 am
Ja du Håkan, jag vette tusan om jag kallade mig för nyliberal, men det gör väl inte så mycket att jag omnämns som det. Allt för dramaturgin, vet du
Kul i alla fall att det är vi två från Norrland som hamnar i en sydländsk tidning!
August 21st, 2009 at 12:14 pm
Ja, bortsett från den dåliga geografiska spridningen så var det bra “intervjuoffer” tidningen valt ut. Ni två visar väl bra på bredden inom Centerpartiet.
:-)
August 22nd, 2009 at 8:50 pm
Om jag får komma med ett lite mer pessimistiskt perspektiv utifrån, så visade ju artikeln med tydlighet på den splittring som finns i partiet. Det har kapats av en ny generation som inte har någon koppling till centerpartiets tidigare ideologiska position.
Jag är minst sagt också skeptiskt till huruvida centerpartiet kommer att kunna behålla sitt nuvarande namn med hedern i behåll om den radikala frimarknadsliberalismen får fortsätta ta över partiet. Med nuvarande partiledare ser det becksvart ut.
Det behövs en radikal mittenkraft som spränger den förstelnade, grå och teknokratiska blockpolitiken. Centerpartiet är ju i dagsläget på inga sätt den kraften, eftersom man inte bara satt sig i knät på en pragmatiskt nyliberal moderatledd allians, som försöker täcka över sin egentliga politik med låtsats-sosse-snack om “den svenska modellen” osv.
Centern positionerar sig ju numera även till höger om moderaterna i t ex arbetsmarknadspolitiska frågor. Maud Olofsson och Fredrick Federley har inneburit en katastrof för centerpartiet som oberoende mittenparti. Det är nu istället fastlåst i ett gråborgerligt högerblock med allt annat än empatisk syn på sjuka, arbetslösa och andra otursdrabbade människor.
Den extrema nytto- och effektivitetsideologi som alliansen för går stick i stäv mot klassiska centerprinciper som livskvalitet, välfärd, kritik mot materialism och en levande landsbygd. Det norska partiet har som tur är inte gått igenom samma schizofrena förvandling.
Som jag ser det får vi som vill ha en radikal mittenpolitik helt överge centerpartiet i dess nuvarande form — gärna starta något nytt. Att centerpartiet inom en snar framtid och med nuvarande ledning skulle återgå till sina ekohumanistiska, mittenpolitiska rötter ter sig som naiva illusioner och önsketänkande.
Nej, centerpartiet må ha dött och återuppstått som ett marknadsliberalt högerparti. Men det finns fortfarande ett tomrum i den politiska mitten att fylla. Förhoppningsvis kan vi likasinnade snart få ett genuint mittenalternativ att lägga vår röst på.
För vi är nog många som tröttnat på blockpolitiken och vill slå hårt åt både höger och vänster. Och få visa på alternativ som inte går ut till ytterligheterna på kanterna, utan går in på djupet, mot mitten.
August 23rd, 2009 at 8:41 pm
Vackra formuleringar Frederick, men om valet står mellan att vara stödparti till Sossarna, eller sitta i regering med vice statsministerposten, då vet jag vad jag väljer…
August 23rd, 2009 at 10:30 pm
Jaja, Markus — allt för makten eller? Det är väl detta som är det stora problemet inom borgerligheten idag: makten före allt! Strunt i principerna. Nu har vi ju makten! Det i kombination med ett monomant och fixerat sossehat har lagt grunden för gråborgerligheten. Och där vill nyliberala centerpartiet med näbbar och klor hänga sig fast.
August 24th, 2009 at 10:05 am
Snyggt argumentationsknep där Frederick - att du tillskriver mig åsikter jag inte har.
Jo, det är viktigt att ha inflytande/makt om man vill kunna påverka. Men att tro att Sverige skulle bli ett bättre land om Centerpartiet skulle bli ett stödparti till sossarna igen är att dra slutsatserna ganska långt. Den rollen tycker jag att Centerpartiet ska undvika i framtiden.
August 24th, 2009 at 4:27 pm
Hej Markus!
Min förhoppning är att Centerpartiet åter ska kunna växa sig starkt som ett grönt, decentralistiskt parti i politikens centrum. Ett parti som kan samverka med andra partier för att påverka samhällsutvecklingen i positiv riktning utan att bli stödparti åt någon.
August 25th, 2009 at 3:44 pm
“Maud Olofsson och Fredrick Federley har inneburit en katastrof för centerpartiet som oberoende mittenparti.”
Man har ingen större inblick i Centerpartiet om man tror att partiets omsvängning har styrts av två enskilda personer under loppet av ett par år. Grunderna för den borgerliga omorienteringen lades redan på mitten av 90-talet, och har många grunder, anledningar och aktörer.
Jag håller dock med om att vi måste bli (ännu) bättre på landsbyggdsfrågorna. Samtidigt ska man vara medveten om att Norge har en annan politisk dynamik än Sverige, och vi kan knappast “kopiera” Senterpartiets politik rakt av och tro att det skulle vara nyckeln till en stor valvinst 2010 och bortom.
Slutligen: Det är en myt som gärna odlas att Centerväljare är “sossiga”, och att de har vänsterpartier som andrahandsval. Tittar man på valundersökningar ligger våra väljare (och har legat sedan långt, långt tillbaka) stabilt i det borgerliga fältet.
Tänkte utveckla tankarna ytterligare i ett blogginlägg.. när jag nu får tid.
August 27th, 2009 at 10:38 am
Fredricks resonemang speglar väldigt tydligt den politiska vilsenhet många av oss känner idag. På det lokala planet här i Jämtland är Centern det självklara alternativet med hårt arbetande Håkan Larsson och Per Åsling. Men var står partiet på riksplanet? Risken är att nästa val i praktiken kommer att hållas i städerna för stadsbefolkning, i storstäder i synnerhet. Vi lantisar kommer att få sitta på åskådarbänk och se på hur “demokratin” bedrivs. Det blir som att se en fotbollsmatch mellan Bulgarien och Ungern; man har ingen att hålla på och struntar i vem som vinner.