Politisk vår i Iran?
Närmare två miljoner människor deltar idag i protesterna i Teheran mot det resultatet av presidentvalet i Iran. Mycket tyder också på att Mahmoud Ahmadinejads återval som president är riggat. Även om han skulle ha fått flest röster har framgången i så fall vunnits med hjälp av censur och förtryck av oliktänkande.
Den gröna våg för ökad demokrati som nu väller fram i Iran leder förhoppningsvis till förbättringar för det iranska folket och till ökad stabilitet i Mellanöstern. Men utvecklingen kan också leda till inbördeskrig och många offer. Ingen vet, men vi kan hoppas på en bättre framtid i Iran - och därmed i världen. Omvärlden har hursomhelst ingen anledning att erkänna valresultatet om det inte kan visas att valet har gått rätt till.
June 15th, 2009 at 9:03 pm
“Mycket tyder också på att Mahmoud Ahmadinejads återval som president är riggat”
Vad är det som tyder på det?
Den vinnande kandidaten är populär i Iran… Men kanske ska vi inte acceptera valresultatet, eftersom det är mest fattiga landsbygdsbor som röstat på honom?
June 15th, 2009 at 10:29 pm
Hej Bosse! Det är naturligtvis svårt att bedöma vad som är sanning i rapporteringen från vad som händer i Iran just nu. Vad jag byggde min skrivning på var den uppseendeväckande snabba rösträkningen och att Ahmanidejad vann även Moussavis hemprovins vilket bedömare ansåg osannolikt.
Men vi ska säkert avvakta innan vi gör några helt säkra bedömningar. Mycket händer uppenbarligen just nu i Iran.
June 15th, 2009 at 10:38 pm
Ken Ballen och Patrick Doherty förklarar i The Washington Post att den bild av utbrett valfusk som målas upp på många håll i omvärlden verkar falsk. “Medan västvärldens medierapporter från Teheran inför valet visade upp en iransk allmänhets entusiasm kring Ahmadinejads viktigaste rival. . . visar vår vetenskapliga enkät i Irans alla 30 provinser att Ahmadinejad hade en klar ledning”, skriver de.
Enkäten genomfördes via rundringning till 1 001 iranska hushåll i maj.
“Sanningen kan helt enkelt vara att en omvald president Ahmadinejad var vad det iranska folket ville ha”, förklarar Ballen och Doherty.