Norra Sverige helt utan representation?
Valet till Europaparlamentet riskerar att bli närmast katastrofalt ur norra Sveriges synvinkel. Under den gångna mandatperioden har det funnits två parlamentariker från Norrbotten, moderaten Anna Ibrisagic och Junilistans Helene Goudin - nu verkar det inte bli någon från de nordliga länen. Junilistan blir utan mandat och nu tyder den pågående sammanräkningen på att Ibrisagic riskerar att kryssas bort från parlamentet.
Såväl jag själv på centerlistan som östersundaren Jens Nilsson på Socialdemokraternas lista har under kampanjen understrukit att vi vill vara röster för norra Sverige. Nu ser det mörkt ut för att vi verkligen ska få fylla den rollen. Centerpartiet tar endast ett mandat och det går till Lena Ek, som är överlägsen i kryssammanräkningen. Även Jens ser av de hittills räknade s-kryssen att döma ut att missa parlamentsplatsen.
Jag tycker att det närmast är en katastrof om det vidsträckta, glesbefolkade och naturresursrika norra Sverige, två tredjedelar av landets yta, helt ser ut att bli utan representation i Europaparlamentet under de kommande fem åren. Kunskap från den verklighet vi lever i behövs naturligtvis när besluten tas i Bryssel och Strasbourg, och då är det viktigt att det finns parlamentariker som lever i denna verklighet. Den nordligast bosatta parlamentarikern ser ut att bli Folkpartiets Marit Paulsen från Malung i Dalarna.
Ansvaret för den uppkomna situationen ligger hos både partierna och väljarna. Partierna borde ha placerat fler företrädare för norra Sverige högt upp på listorna - och väljarna borde självfallet ha röstat i högre utsträckning och då kryssat kandidater från norra Sverige. Nu är valdeltagandet från länen i norr avsevärt mycket lägre än i storstadsområdena. Att protestera mot EU genom att röstvägra motverkar sitt eget syfte.
Att norra Sverige helt kommer att sakta representation i Europaparlamentet är djupt beklagligt. Nu gäller det för de 18 ledamöter som vårt land sänder till Bryssel att visa att de klarar av att representera hela Sverige. Kan vi hoppas på det?
UPPDATERING tisdag morgon: Det ser nu ut som om Jens Nilsson kan knipa den sista svenska, 20:e platsen, i Europaparlamentet om Lissabonfördraget ratificeras.
June 8th, 2009 at 11:15 pm
EU-valet sätter stoppa för Lissabonfördraget
Mest glädjande i gårdagens valresultat är framgångarna för de EU-kritiska partierna på Irland och i Storbritannien. Det innebär troligen att Lissabonfördraget kan stoppas genom folkomröstning i de två länderna.
Valresultatet i Sverige gav piratpartiet en plats i EU-parlamentet vilket visar att svenska folket inte vill ha avlyssning och kränkning av den personliga integriteten genom FRA-lagen. EU-motståndaren Carl Schlyter gav miljöpartiet en stor framgång medan vänsterpartiets väljare är så kritiska till EU att de inte går och röstar.
Junilistan som mörklagts och förtalats av Mediatan tappade sina mandat. Maud Olofsson straffades av sina gamla kärntrupper på landsbygden för hennes svek i kärnkraftfrågan.
Folkpartiet är det enda parti i alliansen som gick fram. De EU-vänliga politiska kommentatorerna går i spinn och pratar vitt och brett om en Marit-effekt. Men egentligen är det fråga om en mediaeffekt, d v s att praktiskt taget alla medier har höjt Marit till skyarna och gett henne ett enormt utrymme i radio, tv och tidningar. Utan att hennes populistiska budskap har ifrågasatts. Vid en normal mediagranskning hade ”den oskuldsfulla tanten” sjunkit ihop som en punkterad sufflé.
De politiskt korrekta kommentatorerna drar helt förhastat slutsatsen att fp:s framgång visar hur EU-vänliga svenskarna blivit. Och låtsas inte om att de 55 procent som inte har röstat är så kritiska till EU att de inte ens vill gå och rösta.
I storstäderna där väljarna i åratal hjärntvättats av bonnierpressens folkpartitidningar har man svalt Marit Paulsens falska lockrop. Medan väljarna på landsbygden som genomskådat hennes förrädiska budskap om att slopa jordbrukssubventionerna, utan att livsmedlen skulle bli dyrare, har satt tummen ned. Där gör folkpartiet genomgående ett sämre val än 2004.
Kommentarerna från socialdemokraterna och alliansen är lika torftiga som deras valbudskap. Det blir inte närmast löjeväckande när ingen kan erkänna att de gjort ett dåligt val. Den nya metoden för partistrategerna är att förhålla sig till en förväntad resultat och inte till det faktiska valutslaget. Det känns närmast förnedrande att partiledarna så grovt underskattar allmänheten när de svarar så fräckt och utmanande.
Valresultatet innebär att den tänkta superstaten genom Lissabonfördraget, som ska kunna fatta majoritetsbeslut på ett valdeltagande som ligger på 43 procent, stoppas i nya folkomröstningar. De maktberusade politikerna tvingas nu besinna sig.
Den som definitivt måste koras till EU-valets största förloraren är Margot Wallström som haft en budget på 26 miljarder, lika stor som den svenska EU-avgiften, för att populärisera Unionen och få folk att rösta. Den lilla röstökningen i Sverige är ju, det av etablissemanget så förhatliga piratpartiets förtjänst som så glädjande har fått många ungdomar att engagera sig i samhällsfrågor och rösta. De politiska kommentatorernas försök att felaktigt framställa piratpartiet som att bara intressera sig för fildelning misslyckades. Partiet tar i själva verket upp grundläggande förutsättningar för ett fritt och demokratiskt samhälle utan massav-lyssning och kränkning av den personliga integriteten.
Rune Lanestrand
Redaktör för tidskriften Småbrukaren
June 8th, 2009 at 11:32 pm
Rune, du har inte tänkt så här:
Vänsterpartiet är tk eu-negativt och halverar sitt röstetal och det under hotet att vi fortfarande borde lämna EU. Miljöpartiet går grymt mycket framåt och det efter att de nyligen har ändrat inställningen till EU - vi är med och det ska vi fortsätta vara för miljöns skull. Det var deras budskap som tyfligen gick hem.
Junilistan som är utraderade vann ju också gehöver förra gången med retorik som uppfattades som att de skulle lämna EU.
Nu har det gått 5 år och jag tror många ser fördelarna med ett EU-medlemskapet därav dessa resultat. Folk vill att vi ska vara med och att nu får vi börja vara tydliga med innehållet istället…
June 9th, 2009 at 10:39 am
Rune.
Jag,gamle man från landsbygden, och en massa ungdomar har inte straffat Maud och centern för kärnkraftsfrågan. Vi gjorde det för att centern infört avlyssning och integritetskränkningar.
Om inte centern förstår att det är medborgarna som måste kontrollera riksdag och regering och inte tvärt om, då har man förlorat förståelsen för demokrati.
Då har man också förlorat sin legitimitet att representera folket.
June 9th, 2009 at 8:04 pm
Visst har centerns kärnväljare straffat partiet för sveket i kärnkraftsfrågan. Tittar man på partiets resultat ser man att C gör rena katastrofval i flera traditionella C-bygder, medan man går aningen framåt i storstäderna. Titta bara på Mauds eget Västerbotten, som en gång i tiden var ett ganska starkt Center-län. Där fick C 5,1%! Ett minus på 1,4%
Spelet att byta väljare från landsbygden till storstäderna har misslyckats. Att stöta bort de gamla kärntrupperna, som partiledningen och CUF numera ägnar all sin kraft åt, är ett vågspel. Risken är att man förlorar sina kärnväljare utan att vinna tillräckligt många nya. Målet var tre mandat. Resultatet blev ett enda och försvagat. Det säger väl allt om hur strategin lyckades.
June 9th, 2009 at 9:42 pm
Det ligger en del i Patriks analys av läget. Som jag skrev häromdagen är konsten att vinna nya väljare utan att förlora de gamla. Där har Centerpartiet mycket att fundera över. Resultatet av valet till Europaparlamentet understryker detta. Vi vinner en del allmänborgerliga väljare i storstäderna, medan många av partiets genuina kärnväljare stannar på soffan eller röstar på andra partier.
Jag hoppas att resultatet från det här valet kan leda till självrannsakan, även i partiledningen. Ska Centerpartiet åter växa sig stort, vilket jag hoppas, gäller det att bygga på basen, kärntrupperna, för att vinna nya väljare. Underminerar man basen finns inte längre någon fast grund att stå på.
Sverige behöver ett tydligt decentralistiskt miljöparti även på 2000-talet. Det bör vara naturligt för Centerpartiet att fylla den rollen även nu.
June 10th, 2009 at 11:40 am
Självklart kan några ha lämnat centern för det sätt partiet agerat i kärnkraftsfrågan. Ser vi dock till opinionsundersökningar som gjorts så borde vi summa summarum ha tjänat på beslutet. Just det även centerpartiet även i landsbygd.
Förändringarna i energipolitiken har ökat möjligheterna för alternativa energikällor.
Dock, kärnkraftsfrågan i Sverige har inget med EU-politiken att göra. Detta borde väl även centerpartister förstå!
Precis som jag skrev, har jag och de unga straffat centern för att vi infört avlyssning och integritetskränkning.
Jag tror däremot att tappet av “kärnväljare” i högre grad beror på borttagande av nedsättning av arbetsgivaravgiften, mackdöden (som beror på förra regeringen), indragning av myndighetsservice, ingen återbäring på vattenkraften mm
Även utformningen av kampanjen var starkt bidragande.
Jag förstår inte hur ni resonerar. Ska Centerpartiet gå upp i PRO? Behöver inte centern ungdomarna? Behöver inte centern väljare i städerna? Tror ni att ungdomarna på landsbygden har andra behov än ungdomar i städerna?
Det handlar inte om att byta väljare, det handlar om att skaffa fler. Driv tesen att centern ska vara ett renodlat landsbygdsparti och vi kommer att som gamlingar få begrava varandra. Inga yngre kommer att finnas här för att göra det.
June 10th, 2009 at 11:55 am
Hej Peter!
Nej, Centerpartiet ska inte gå upp i PRO. Utmaningen är att utifrån våra gröna centerideologiska rötter förnya politik och organisation för att på ett bra sätt möta framtiden. Ska partiet växa behöver vi såväl behålla våra kärngrupper som vinna nya sympatisörer.
Orsaken till att partiet står och stampar på en förhållandevis låg nivå är förstås flera. Såväl hanteringen av kärnkraftsfrågan som hanteringen av integritetsfrågorna (FRA, IPRED etc) har skadat tilltron till partiet. Du, Peter, pekar ju även på några andra orsaker som säkert också spelar in.
Nu gäller det att dra slutsatser av valresultatet och se framåt. Jag är övertygad om att Sverige behöver Centerpartiet som en stark, grön kraft även på 2000-talet. Jag hoppas på en nyttig och livgivande framtidsdiskussion.
June 10th, 2009 at 2:05 pm
Nej, givetvis ska C inte skrämma bort ungdomarna. Och inte heller storstädernas väljare, lika lite som man ska skrämma bort sina kärnväljare. Det gäller att hitta det som förenar. “Stad och land - hand i hand” var en gång C:s devis. Nu känner man inte igen den i partiets agerande.
Att stöta bort kärnväljarna och de trogna gör ju att basen för partiet vittrar sönder och det istället blir ett elitprojekt. CUF börjar bli ett exempel på det, när man har ett medlemstal i hela landet som motsvarar ett av de mindre distrikten på 80-talet.
Jag är själv storstadsbo och född i Stockholm, även om jag gjorde ut utflykt till Västerbotten i slutet av 80-talet. Jag upplever att C i sin iver att bli som andra “storstadspartier” tappar sin själ. Istället för att odla det som särpräglar C, efterliknar man andra partier i sin iver att vara “liberaler”. Nu är det C i Stockholm som vurmar för att bygga skyskrapor på bekostnad av både miljö och kulturhistoria!!
Jag tror inte ett ögonblick på den strategin. Och jag har sedan 91 varit verksam för C i Stockholmsregionens under 1990- och 2000-tal mest framgångsrika C-kommun, nämligen Danderyd. Det som bygger och har byggt framgången i Danderyd är tydligt och leder mig till hur partiet borde agera.
C borde även i storstäderna odla det som skiljer C från andra partier och det som är unikt för partiet. Hur skulle det vara att våga säga att Stockholm är fullbyggt och ge ett alternativ för hur Sverige kan byggas? Det skulle vara en unik åsikt som skulle kunna samla många storstadsväljare som vill bevara sin hembygd. Så vanns framgång på 70-talet, med en tydlig ideologiskt baserad argumentation kring frågor som bara C drev. Nu tar partiet andras frågor och försöker att bli lite mera extrem i dessa. Då blir den långsiktiga trovärdigheten noll
Men jag kan också hålla med om att partiets hantering av integritetsfrågorna var skandalöst dålig. Där kan jag förstå att en yngre generation, som lever i cyberrymden, reagerar. Det gjorde jag också när jag fortfarande var medlem i partiet och jag skrev på Centeruppropet. Jag tycker att partiet har svikit i både den frågan och kärnkraftsfrågan.
Precis som Håkan skriver är den stora utmaningen för C att behålla sina kärnväljare och samtidigt vinna nya. Strategin idag är att byta väljare. Den kommer att misslyckas.
June 11th, 2009 at 11:50 am
Håkan, vi är ganska överens.
Patrik.
Att jämföra CUF’s medlemstal på 80′talets uppblåsta siffror och med kärnkraftsmotståndets era tycks mig förmätet.
Att CUF står för en liberalare politik idag är för mig mycket positivt. Detta borgar för en företagspolitik och riktiga jobb istället för bidragspolitik. Vi stod själva för en riktig bidragspolitik på 70-80-talet när vi bönder hellre bytte traktor än reparerade den.
Ärligt talat lägger jag mig inte i om ni vill bygga någon skyskrapa i Stockholm. Ni har så många fula hus att byta ut (liksom vi på landsbygden). För ni tänker väl inte riva de kulturklassade?
Centerns politik i Stockholm har i alla fall gett oss 12% av våra centerröster. Det är en framgång.
Jag tror inte på att införa byggstopp i Stockholm.
Jag tror att eget företagande och riktiga jobb är det som kan ge utveckling på landsbygden. Jag vill inte bevara , jag vill utveckla. Se över förutsättningarna!
Vad har hänt i småföretagarnas frågor? Åt helsicke för litet!
De förändringar som skett har varit generella för allt företagande. På så sätt är småföretagare missgynnade i förhållande till stora företag. Vi kan återkomma till exempel om du vill.
Jag tycker fortfarande att du gör ett felslut när du tycker att vi byter väljare. Skulle du ha rätt så tycker jag ändå att vi gör rätt.
Jag är liberal och röstar så liberalt jag kan d v s inte C, i riksdagsval, när C hade halvsossar som partiledare.
Till skillnad från dig är jag fortfarande medlem i partiet.
June 11th, 2009 at 12:33 pm
Det må vara en framgång att man har lyckats locka några flyktiga liberala väljare från våra storstäder i ett val. Men nog är det en motgång när man tappar trogna väljare i sådan omfattning att trots framgången i storstäderna blir totalresultatet för hela riket ett rejält minus? Det är väl det man kallar för Phyrrusseger….
Hade partiet haft samma valresultat som förra valet hade C haft ytterligare cirka 25 000 röster . Det utgör drygt 14 procentenheter av det samlade röstetal partiet nådde.
CUF:s medlemssiffror på 80-talet var säkert uppblåsta. Men trots det lockade CUF:s förbundsfest fler deltagare på den tiden än hela förbundet idag uppger som medlemmar.
Att sedan jämföra ställningstaganden i enskilda frågor mellan årtionden är svårt, eftersom hela samhället konstant förändras och därmed också förutsättningar. Det är då man behöver en ideologisk kompass, som gör att man kan följa med sin tid utan att grundvärderingarna ger vika.
Till sist är jag absolut ingen halvsosse. Tvärtom är jag genunit borgerlig, och hade svårt för mycket i partiets politik när man gick i ledband till S. Men jag skulle aldrig kalla mig liberal. Och partiets ideologiska fäder skulle nog vända sig i sina gravar om de hörde att C numera betecknar sig som liberalt.
June 11th, 2009 at 6:33 pm
Hej allihop! Det är en viktig och nödvändig diskussion som pågår.
Min grundinställning är att vi utifrån centerrörelsens gröna idégrund ska utveckla partiet vidare. Det gäller att behålla de väljare och sympatisörer vi redan har och samtidigt vinna nya.
Centerpartiet är - som namnet säger - ett mittenparti som utifrån sakfrågorna pragmatiskt kan samarbeta åt olika håll. Vi står på en decentralistisk grund, vill stödja småföretagsamheten och ge förutsättningar för hela landet att leva och utvecklas. Stad och land hand i hand. Vi eftersträvar ett öppet och fritt samhälle. Den egna identiteten bör tydliggöras. Vi har en (social)liberal kärna i vårt politiska tänkande, men det finns inga skäl att försöka övertrumfa folkpartiet i “liberalism”. Jag anser fortfarande att vi ska använda våra egna ord; jag kallar mig exempelvis ekohumanist hellre än liberal.
Detta är bra utgångspunkter även på 2000-talet.