Irland och Tjeckien ifrågasätter
Någon gång nästa år ska de irländska väljarna rösta en andra gång om Lissabonfördraget, trots att de inte vill. Men nu ska de lockas och pockas att rösta “rätt”, dvs ja till samma fördrag som de med klar majoritet sa nej till i juni. EU-toppmötet nyligen lovade bland annat att Irland och alla övriga länder ska få behålla en egen kommissionär.
På Irland är många upprörda över att EU inte respekterar ett medlemsland och sitt eget regelverk. Eftersom en fördragsändring kräver enighet har Lissabon fallit när de irländska väljarna sa nej. Men på det örat hör inte EU-etablissemanget. Det är som den brittiska tidningen Times skrev härförleden: EU har många utmaningar, den största av dem är att förstå demokrati… Daily Mail skriver rakt på sak att EU-ledarna enas om “mutor” för att övertyga de irländska väljarna att rösta ja till fördraget vid en andra folkomröstning.
En som inte vill delta i påtryckningarna mot de irländska väljarna är Tjeckiens president Vaclav Klaus, som inte tänker underteckna Lissabonfördraget innan Irland har sagt sitt en andra gång. För detta har han fått mycket skäll, bland annat från EU-parlamentets talmanskonferens. Klaus vill inte medverka i att pressa ett självständigt medlemsland till ett beslut som man egentligen inte önskar. Tjeckien, som tar över ordförandeskapet för EU vid årsskiftet, har för övrigt ännu inte behandlat Lissabon i sitt parlament. Polens och Tysklands presidenter har inte heller ännu satt sina namnteckningar under fördraget.
Hela hanteringen av Lissabonfördraget är demokratiskt skandalöst. När det konstitutionella fördraget föll efter Frankrikes och Nederländernas nej i folkomröstningar 2005 skrevs fördraget om med nästan exakt samma innehåll i ambitionen att till nästan varje pris undvika att medborgarna skulle få ta ställning i folkomröstningar. Den irländska konstitutionen är dock så entydig att man inte kunde undvika att tillfråga folket - och då blev det ett klart nej till fördraget.
Jag vill se ett nära samarbete mellan Europas länder och folk, men ett långsiktigt hållbart samarbete måste vara demokratiskt förankrat och byggas underifrån. Det finns mycket att göra för att förändra och utveckla det europeiska samarbetet. Att de irländska väljarna och den tjeckiske presidenten ifrågasätter centralismen och statsbyggarplanerna inger i varje fall visst hopp.