Republikens röst i kungariket

Under dagen har jag från och till följt riksdagens mer än åtta timmar långa debatt om Lissabonfördraget. Det är fantastiskt att man numera via datorn var man än befinner sig kan följa vad som sägs från riksdagens talarstol.

Jag har nyss med glädje lyssnat till mina centervänner Sven Bergström och Eva Selin Lindgren som övertygande har visat att fördraget inte är förankrat i folkviljan. Sven visade hur demokratiskt tveksamt som hela hanteringen av fördraget har varit. Det är så illa att riksdagsmajoriteten är på väg att driva igenom ett godkännande av Lissabonfördraget utan att de har mandat för detta från väljarna. Genom att säga ja till Lissabon överlämnar Sverige ytterligare makt till EU utan att detta är förankrat i folkviljan.

Eva lyfte fram den osäkerhet som det innebär att Euroatom även ingår i Lissabonfördraget. Det finns egentligen inga garantier för att inte EU kan använda det föråldrade Euroatomfördraget i framtiden för att försöka att pressa Sverige att bryta uran. Tolkningsmöjligheterna finns. Eva tog bland annat upp den uranjakt som pågår här i Jämtland. Självfallet borde Sverige agerat för att inte Euroatom skulle ha ingått i det nya fördraget.

Just nu samlas riksdagsledamöterna för att votera om Lissabonfördraget. Föga överraskande, om än beklagligt, ratificerade därefter Riksdagen med bred majoritet fördraget. Men ännu har inte fördraget  trumfats igenom. Tjeckien och Irland har inte godkänt Lissabon - och alla medlemsländer måste säga ja innan det kan träda i kraft.