OS i Peking svensk besvikelse - nu gäller det att se framåt!
I morgon slutar de olympiska sommarspelen i Peking. Resultatet av dessa idrottsligt sett fantastiska arrangemang måste betecknas som en stor besvikelse. Händer inga under på sluttampen får den svenska OS-truppen återvända till Sverige utan en enda guldmedalj. Klart sämre än våra nordiska grannländer.
Samtidigt ska sägas att de fyra svenska silvermedaljerna i samtliga fall var positiva överraskningar. Cyklisterna Emma Johansson och Gustav Larsson, tennispartet Thomas Johansson och Simon Aspelin, liksom Rolf Göran Bengtsson i hästhoppning var oväntade framgångar. Men de förväntade medaljörerna misslyckades i så gott som samtliga fall, inte minst i friidrotten.
Vilka slutsatser ska då dras? Jag menar att det är viktigt att såväl samhället som näringslivet fortsätter att satsa såväl på elitidrott som breddidrott, eftersom de förutsätter varandra. Svenska idrottsframgångar får fler att själva satsa på idrott, särskilt de unga, och andra att motionera. Det handlar om folkhälsa.
Organisatoriskt hoppas jag att Sveriges Olympiska Kommitté (SOK) snarast inordnas i Riksidrottsförbundet (RF) och den övriga idrottsrörelsen. Det finns inga skäl för den nuvarande indelningen och att SOK ska leva sitt eget liv vid sidan av idrottsrörelsen i övrigt. Lär av våra framgångsrika grannar i väster, där den olympiska kommittén är väl integrerad med idrottsrörelsen i övrigt. Samordna krafterna för framtida framgångar!
Ett exempel på detta är att SOK och dess ordförande Stefan Lindeberg plötsligt i våras gick ut och hävdade att det inte är aktuellt för Sverige att ansöka om att få arrangera ett OS under överskådlig tid. Detta trots att SOK och Lindeberg mycket väl vet att det finns ett starkt stöd för en ansökan om att få arrangera vinterspelen 2018 i Östersund/Åre. Ställningstagandet var inte på något sätt förankrat i idrottsrörelsen utan ett uttryck för den självgodhet som präglar Stefan Lindebergs och generalsekreteraren Gunilla Lindbergs agerande. Jag hoppas därför verkligen att den organisationsutredning som arbetar inom RF finner en bra lösning, där RF och SOK samordnar sig organisatoriskt och resursmässigt. Vi har inte råd med det nuvarande revirtänkandet.
Glädjande nog agerar nu åter goda krafter för att en ansökan om att få arrangera vinter-OS 2018 ska lämnas in även om det börjar bli sent. I dagens LT skriver ordföranden för Jämtland/Härjedalens idrottsförbund Göran Jonsson ett inlägg för en OS-ansökan tillsammans med VM-generalerna Bengt Eveby (skidskytte) och Lars Grangert (mirrorjolle). (Tyvärr står Eveby som ensam undertecknare i tidningen.) Dessutom har Norrlandsförbundet, vid sitt möte i Östersund i veckan, uttalat sitt kraftfulla stöd för en OS-ansökan.
Jag hoppas att vi nu snarast kan få SOK att ompröva sin negativa inställning och att det under hösten ska bli möjligt att samla nationen bakom en OS-ansökan. Förutsättningarna för ett framgångsrikt vinter-OS i Jämtland och Sverige 2018 är synnerligen goda, såväl organisatoriskt som idrottsligt. Det vore mycket illa om den möjligheten sumpades.