Håkan
“miljösympatisör” och därför grön centerpartist

Själv har jag stor erfarenhet av att arbeta för centerpartiet i Stockholm, främst inom Stockholms läns landsting där jag var ledamot 1976-85. Jag upplevde aldrig att arbetet där stod i motsatsställning till arbetet för centerpartiet på andra håll i landet. Det behöver det inte vara nu heller.

Håkan

Självfallet finns det all anledning att stödja allianspolitiken för fler i arbete (vi kan också se stora positiva resultat), men det innebär inte att man ska acceptera större regionala klyftor.

Vi som lever i Jämtlands län borde exempelvis inte stillatigande åse förändringar i skatteutjämningssystemet som innebär att Stockholms län (kommuner och landsting) stärker sin ekonomi med ungefär en halv miljard (500 miljoner kronor) samtidigt som Jämtlands län (kommuner och landsting) förlorar ungefär 45 miljoner kronor. Detta samtidigt som skatterna ligger flera kronor högre i vårt län än i huvudstadsregionen.

Sådana förändringar i utjämningssystemet måste självfallet, om de ska genomföras, balanseras med andra åtgärder som stärker de glesare befolkade regionerna, främst inlandet. Den egna skattebasen måste stärkas. Jag hoppas därför, vilket jag framförde i Mittnytt i kväll, att de gamla centerkraven på återföring av vattenkraftsmedel och geografiskt differentierade arbetsgivaravgifter också blir regeringspolitik så snart som möjligt. Norge visar i praktiken vad en sådan politik för att ta hela landet i bruk innebär.

Jag känner Börje Hörnlund så väl att jag vet att han skriver sin DN-artikel av omsorg om sitt parti. Det finns därför all anledning att seriöst diskutera hans synpunkter och dra en och annan slutsats. Att avfärda artikeln som ett utslag av bitterhet är föga konstruktivt. Han är nämligen inte ensam om att uppleva situationen på det här sättet.

Min förhoppning är att vi när 2010 och nästa val närmar sig kan konstatera att kraftfulla åtgärder har vidtagits från regeringens sida som gör att de regionala klyftorna har minskat och alla delar av landet har någorlunda likvärdiga förutsättningar att utvecklas. Centerpartiet har en sådan politik - och utmaningen är att se till att den får genomslag i regeringspolitiken. Möjligheterna för att lyckas med det ökar om det finns en aktiv opinon och en levande diskussion om detta runt om i landet.

Håkan

Det bästa för såväl kärnväljarna som partiet som sådant är ett parti med starkt väljarstöd. Det får man inte med en ensidig landsbygds/glesbygdslinje. Ett starkt centerparti kräver representation i stora och mellanstora städer. Det är ett faktum och ett faktum som jag som numera boende i norra Skåne inte har något problem att argumentera för.

Jag läste Börjes artikel och kände ärligt talat bara en fadd underström av bitterhet.
Politik är ju viktning och prioriteringar - så långt har han rätt, men man kan inte komma ifrån att prioriteringar faktiskt innebär att man inte kan göra allting samtidigt.
Det värsta med dogmatiska utspel av den typ som Börje levererar är ju att folk kan tro att man kan hålla liv i en daterad bidragspolitik samtidigt som man försöker få folk i arbete och bort från bidragsberoende.
Sossarna provade ju i brinnande högkonjunktur göra exakt det som Börje försöker få oss att tro att vi kan göra igen. Välja utan att välja. Det ledde dem direkt bort från makten eftersom folk, visade det sig, vill jobba och klara sig själva. Detta låg mer än något annat bakom det historiska maktskiftet.
Oavsett vilken dom väljarna fäller om fyra år så kan ju inte regeringen och dess fyra partier kliva undan från det mandat de gick till val på, att sätta folk i arbete. De vann ju faktiskt valet på detta löfte.
Jag är för min del beredd att ge regeringen mer än åtta månader innan jag utfärdar kategoriska domar. De som har erfarenhet från riksdags och regeringsarbete borde ha långt längre tålamod än så.

Min oro gäller inte arbete kontra bidrag. Där finns bara en tänkbar väg om vår del av landet ska ha en framtid. Min oro gäller som alltid miljön - och där känner jag mig ändå tryggare med Andreas C i miljödepartementet än hans föregångare. Men inte så mycket eftersom det inte finns mandat för någon allianspolitik i frågan. Där krävs också nytänkande.

Bosse

Det ligger en hel del i dina synpunkter, inte minst vad gäller kommunikationsfrågorna och fastighetsskatten, Johan.

Om jag har gett intryck av att jag inte skulle anse att Centerpartiet behöver nya väljare så har uttryckt mig dåligt. Självfallet är det viktigt med ett starkt stöd från väljare i hela landet. Men förnyelse och utveckling får inte innebära att vi förlorar våra kärnväljare. Det är viktigt att både gamla och nya sympatisörer känner sig hemma och delaktiga i det politiska arbetet.

Jag är övertygad om att vår miljöpolitik, småföretagarpolitik, decentraliseringspolitik och politik för att alla delar av landet ska ges likvärdiga förutsättningar för att växa och utvecklas är en utmärkt grund för att såväl behålla gamla väljare som att vinna nya. Min förhoppning är att centerpartiet exempelvis kan medverka till att se till att såväl återföring av vattenkraftsmedel som geografiskt differentierade arbetsgivaravgifter blir regeringspolitik så snart som möjligt. Det vore konkreta åtgärder för att överbrygga de växande regionala klyftor som annars hotar.

Min förhoppning är att Börje Hörnlunds synpunkter inte reflexmässigt avfärdas bara för att de är kritiska utan att vi får en diskussion om hur de risker han målar upp i sin artikel kan undanröjas.

Ha det så bra i Skåneland!

Håkan

Jag har som bekant varit kritisk mot regeringen, men från lite andra utgångspunkter än du. Främst gäller det den undermåliga kommunikationen av politiken. Därtill tycker jag att fastighetsskatteförändringen är en rejäl black om foten. Förslaget borde stannat i en kristdemokratisk byrålåda. Jag är också kritisk mot oviljan att skapa folkaktier när statliga företag säljs ut. Vin&Sprit hade varit perfekt att göra till en folkaktie. Sossarnas klantighet med Telia bör inte avskräcka.

Men samtidigt ser jag med oro på den bild som bland annat du och Börje målar upp. Med ert sätt att se på saken ska centerpartiet inte skaffa nya väljare utan bara koncentrera sig på att behålla gamla väljare. Hur lyckad den taktiken varit visar partiets minskade väljarstöd mellan sjuttiotalet och sluttet av nittotalet. Alla lösningar sitter inte i att ständigt prata om samma frågor.