Försök inte lura folket om EU!
På måndag - den 29 maj - har ett år gått sedan en majoritet av de franska väljarna i en folkomröstning röstade nej till EU:s konstitution. Några dagar senare tog holländarna samma beslut, med ännu större majoritet.
Slutsatsen av Frankrikes och Nederländernas nej borde vara att EU-konstitutionen (grundlagen) har fallit. Men icke. Euroeliten har utlyst en “tankepaus” och verkar vilja komma igen med samma konstitution. Senast har EU-parlamentets konstitutionella utskott uppmanat Frankrike och Nederländerna att förbereda en ny folkomröstning för att få igenom konstitutionen. Detta trots att en fransk opinionsundersökning visar att 98 procent av de som röstade nej inte ångrar sig, vilket dock tio procent av ja-röstarna gör.
Det huvudsakliga skälet till att fransmän och holländare röstade nej är att de motsätter sig att alltmer av makten centraliseras till EU-institutionerna och Bryssel. Det handlar i grunden om inflytande för medborgarna och demokrati. På samma sätt är det i Sverige. Svenskarna är inte motståndare till samarbete mellan stater och nationer i Europa och världen, men de är på goda grunder starkt kritiska till att allt mer makt överförs till en liten elit som vill skapa en europeisk statsbildning. Detta framgår med all tydlighet av den undersökning från Göteborgs universitet som presenterades i veckan.
De flesta partiledningarna i Sverige vill ligga lågt i EU-debatten inför valet, eftersom de är väl medvetna om att en stor del av deras väljare inte delar deras positiva syn på Unionen. Jag menar att det borde ligga i såväl EU-entusiasternas som i vi EU-skeptikers intresse att diskutera hur det europeiska samarbetet ska utvecklas. Ett samarbete som inte är förankrat bland medborgarna kan aldrig bli starkt. Nätverket Nytt Europa, där jag är aktiv, har därför, med stöd från Kommittén för EU-debatt, tagit fram en antologi med inlägg från debattörer med olika syn på EU:s framtid. Jag kommer att skriva mer när boken presenteras om några dagar.